JAKTLIGAN

Nu när jaktsäsongen i stort sett är slut så laddar vi på jaktligan upp inför nästa säsong med att bygga vidare på en ny hemsida.

Vi kommer göra intervjuer med intressanta personer i och utanför vår omgivning där dem ger sin syn på jakten och ger tips och råd om hur hunden ska jagas in.

Varje vecka kommer det även presenteras recept på hemsidan från en lokalt känd kock, det kan vara allt från fågel till en en välsmakande filé av något slag.

Vi kommer presentera oss själva och våra hundar och sist men inte minst så kommer bloggen fortsatt vara en stor del av vår sida.

Här nedan kan ni se ett smakprov på vår nya logga!




Så fort allt är klart kommer givetvis en länk upp till vår nya sida!

I söndags var det dags för årets sista harjakt. Christer skulle komma med sin stövare och tanken var att jösse skulle få det hett om öronen. Jägarna för dagen var Jag, Freddy, Christian, Ronny och givetvis Christer.

Hararna lyste dock med sin frånvaro trots idogt arbete från hunden Jack. Då vi inte fått upp någon hare valde vi att grilla lite korv. Med vädret som rådde kan jag säga att det var nästan lika njutningsfullt med korv i solskenet som ett riktigt stövardrev, men bara nästan.

Lagom till att vi stoppat i oss sista korven så fick Christian ett samtal från Wahlgren. Han var i behov av passkyttar då hans hund hade fullt drev på räv. Vi var givetvis inte sena på att komma så jag och Christian drog snabbt iväg till rusarebo utanför bor.

Väl på plats kunde vi höra Tyson men det tonade bort och efter en stunds väntan kunde Wahlgren meddela att det troligtvis inte skulle komma tillbaka. Jakten avbröts och vi åkte istället upp på högatåget för att spåra eventuella rävar. Uppe på högatåget var det i princip slag överallt. Visst hade snön legat ett tag men att det var gått om räv i krokarna gick inte att ta miste på. Så ett snabbt samtal till Fidde som berättade att Ajax var fit for fight, något som inte varit säkert då han haft ett illavarslande sår ovanför trampdynan men som han i fredags kväll ansåg hade läkt ihop bra.

När Fidde och Ajax väl var på plats så dröjde det inte länge förrän Ajax började spåra. Efter drygt en timme kom väckskallen och mot alla odds så reste han räven. Christian och jag for upp till Klockarebacken för att hitta ett par lämpliga pass. Efter en stunds väntan meddelade Fidde att drevet var på väg upp mot oss och det dröjde inte länge förrän räven kom och snart var i backen. Till vår stora förvåning visade sig att det inte var drevräven utan en stänkräv.

Då drevet i princip gick runt runt på 10 ha en bit ifrån oss så valde Christian och jag att byta pass. Solen hade nu gått ner och månen lyste istället upp vägen för oss så vi kunde närma oss buktområdet. Ajax drev för fullt och ibland kunde man nästan tro att han steg på räven, det riktigt tjöt i skogen. Både Christian och Fidde såg räven men då ljusfårhållanden var lite sämre valde de att hålla inne med skott.

Efter en drevtid på ca 2.5 timme så drog räven iväg från området och vi tyckte att det var bra för idag och bestämde oss för att avbryta.


Jag med räven som visade sig vara stubbsvansad.


/ Franz J

Tänkte sammanfatta helgen lite kort. Lördagen börjades med att vi släppte både whiskey och strimma detta för att dem ska få så mycket drevtid som möjligt. Strimma tar upp två vuxna rådjur rätt omgående, men efter ca 20 min närmar sig drevet mig och whiskey och tyvärr väljer han då att haka på det drevet och tar således över "strimmas" rådjur. Drevet går hyffsat i ungefär en timme för att sedan gå knackigt. Farsan väljer då att koppla honom och vi beger oss till yxkullsund. Väl där släpps strimma på nytt och efter 15 min kommer upptaget. Drevet går nästan klanderfritt i en 30 min innan en tappt kommer i ett blött kärr. När strimma sen kommer på slagen igen kommer en bock till farsan som blir på platsen. Dessvärre verkar strimma byta det ensamma rådjuret som farsan sköt till en get och kidde så strimma kom aldrig fram. Då rådjuret låg lite dumt till ropade farsan på freddy för att få lite hjälp med rådjuret över ett stort dike, när freddy väl är på väg så stöter han upp en hare som farsan förpassar till de sälla jaktmarkerna.
Efter detta lyckosamma drev så väljer vi att avsluta dagen.


Ronny med sina vilt för dagen.


I söndags var vi på jakt hos Christer. Christer släppte sin dreverhane i första såten. Upptaget kom dock inte förrän efter en timmes jakt trots att hunden hade ett utomordentligt bra sök. Bara några minuter efter upptaget så kommer en get med tre kiddar ut till christer och de delar även upp sig där. Drevern tar turligt nog upp spåret på en av kiddarna och drevet som följde var det bästa rådjursdrev som jag fått höra på än så länge i höst. Det ska väl tilläggas att det inte blev sämre utav att jag hade turen med mig och fick skjuta kidden. Dessutom det första viltet för hunden, KUL!
I efterföljande såt släpptes strimma som inte heller fick allt för snabbt. Vädret var väl kanske inte det mest ultimata men till slut fick hon upp, dock var drevet aldrig riktigt när oss och strimma kopplades efter ca 1 timmas drev. Efter detta valde vi att avbryta och åka hem för värma oss.

/ Franz J

Rådjursjakten i söndags gick relativt bra sett från ett rådjurs perspektiv. Första släppet gjordes med Strimma, hon fick tag i rådjuren omgående. Rådjuren passerade Freddy på för långt håll. Drevet slutade dock vid en stor bäck och vi bestämde oss för att byta område. Om Strimma fick upp snabbt innan så gick det desto fortare för henne i denna såten. Dock varade det inte länge och slutsatsen blev att det var en hare hon trampat upp. Ronny fortsatte traska igenom såten och till sist fick Strimma upp rådjur som buktade fint i ca 30 min. I ett kärr blev det för svårt för henne och hon valde då att släppa.
 
Efter lite kaffe och mycket tjat på brorsan så lyckades jag övertala honom att vi skulle göra ett sista försök innan dagen var slut. Jag skulle gå igenom ett litet område med Whiskey medans han och mamma skulle stå på pass. Redan efter 5 min blev det upptag och kort därefter small det. Freddy meddelar då på radion att han skjutit på en räv men att han inte vet hur det gick. Whiskey fortsätter emellertid att driva men då drevet drar sig ut mot storvägen så tar Freddy och åker för att koppla honom. När detta väl var gjort så spårade Whiskey tillslut upp räven. En fullpälsad rävhane på ca 8 kg. Grattis!


En nöjd skytt som troligtvis är glad att han övertalades till att jaga lite till.


/ Franz J

Ett sammandrag från helgen.

Trots att älgjakten drar igång imorgon så valde vi att jaga lite rådjur och annat småvilt på Yxkullsund då det inte jagas någon älg på dessa marker.

Lördag 9/10
Kl 07.30 var det samling vid Länsgränsen på yx där jag, Ronny , Freddy och Christian mötte upp Frank. I första såten bestämde vi oss för att släppa strimma, ronnys och freddys blåögda drever. Deras förhoppning var nu att någon av oss skulle få fälla hennes första vilt. Redan efter 10 minuter börjar strimma driva men det verkar inte riktigt som om hon kommer ikapp viltet. Efter flera förväntatsfulla minuter på passet utan att hon riktigt kommer igång så sprakar radion till och Christian frågar lite försynt om man får skjuta räv. Svaret från mig blir då givetvis att det bara är att skjuta mickel. Då detta når Christian är räven alldeles utom skotthål och skott uteblir. Strimma fortsätter med drevet och jag står på helspänn när jag plötsligt hör hur något springer på vägen. En snabb titt ut på vägen och vad kommer där om inte räven. För att räven inte ska se mig väntar jag med anläggningen tills räven sprungit förbi och det hela slutar med att räven tagit sina sista steg. Just då det smäller slutar Strimma driva och kommer tillbaka till Ronny som föreslår att vi tar oss en kopp kaffe. En kopp kaffe senare så släpper Christian lexie som börjar driva på en hare för att sedan komma på rådjur som inte vill bukta på vår mark. Nya planer smids och Freddy släpper nu Strimma i en såt där Frank sett 6 rådjur på fredagen. Upptaget låter inte vänta på sig och hennes ljusa skall duggar tätt i skogen. Efter en 15 minuters buktande väljer rådjuret att gå ut från såten och Strimma kopplas. Jakten avslutas och det bestäms att vi kör på ett liknande upplägg även nästa dag.

Söndag 10/10

Samling vid samma tidpunkt som på lördagen dock med två förändringar. Andreas och Roland är nu med. Då vi är fler passkyttar bestäms att vi ska jaga av ett större område med två hundar. Andreas släpper sin tax Rut och Christan går med Lexie. Redan efter 10 min rapporterar Christian på radion att Lexie har fullt drev och snart hörs hennes skall närma sig. Drevet går rätt mot Ronny och jag står och funderar om det inte borde smälla snart. Det visade sig senare att dimman låg tät på Ronnys pass och han kunde bara höra när det plaskade nere i kärret som han posterade vid. Liksom ronny så kunde inte heller Frank se drevdjuret utan endast höra det. När rådjuret gjort några snäva bukter kring passen drog det västerut och ut ur marken. Då det uteblev drev för Andreas hund Rut så valde vi att återigen släppa henne men även Strimma. Såten var liksom tidigare stor och de båda hundförarna gick in i varsin ände. Rut klipper i efter en stunds väntan och hon driver riktigt bra i 20 minuter för att sedan abrupt sluta . Detta troligtvis på grund av att hon inte klarade ta sig över de stora dikena. Andreas väljer nu att gå ut ur såten och ber freddy att gå över den del han inte gått. Tankarna går och jag misstänker att det nog inte blir något mer drev denna dag när Strimma plötsligt skriker i bara några hundra meter innanför mig. Drevet buktar en stund och drar sig allt närmre mig och roland som står i norra änden av såten. Rätt som det är skymtar jag rådjuret 60 meter framför mig i planteringen. Rådjurer kommer rakt emot mig men viker 30 meter framför mig och skottet går. Rådjuret fortsätter springa och vinklar ifrån mig, jag skjuter igen och rådjuret stannar till som förstelnad. Då jag inte ville riskera något väljer jag att avlossa ett fångstskott. Nu tystnar Strimma precis som på lördagen då ett skott gick av, till vår stora glädje drar hon snart igång och kommer fram till hennes första vilt. Måste säga att det var häftig känsla att få skjuta första viltet för en hund. Om jag var glad så var det inget emot vad hundföraren Fredddy var, han sken som en sol och har man själv ägt en hund så vet man vilken häftig upplevelse det är när första viltet för hunden fälls.

/ Franz J

Ja då var man tillbaka i lund efter en kanonvecka norröver. Det ska ärligt erkännas att bilresan hem satte sina spår och jag var nog inte riktigt med i matchen förrän ett par dagar efter att vi kommit hem. Men det var det värt.
Drömmen som hägrar när man åker iväg så här långt är givetvis att få fälla en älg med en riktig skovel, men man inser ju trots allt att det bara är en dröm och att man ska vara glad om man överhuvudtaget får se en älg. Det senare skulle sedemera visa sig bli verklighet och det tänkte jag berätta lite mer om. 

Det hela började med att jag blev satt på pass 7. Ett vägpass med 1.5 m tallar runt om och en mosse i ena kanten på planteringen.  Efter knappt 10 min på pass så blev det ståndskall endast 300-400 m(egentligen 2 km bort) ifrån mig. Spänningen var på topp och jag hade stora förhoppningar att det skulle röra sig mot vårt håll. Tankarna flög genom huvudet, ska någon av oss få skjuta? Var alla riktigt tysta när vi gick ut på pass?

Då ståndskallet ebbade ut i fjärran sjönk så sakteliga pulsen igen, men drömmen om att tjuren skulle ha smitit iväg från andra älgar hunden var efter gjorde att jag stod beredd ett tag till. Kaffet i ryggsäcken gjorde sig dock så sakteliga påmint och dagens första kaffe var snart ett faktum.

Efter en timme av lugn rapporterar fredrik att han är på väg i riktning mot pass 6 och 7. Bäst att göra sig beredd tänkte jag och reste på mig och spärrade upp både ögon och öron utifall att älg var på ingång.

En halvtimme av tystnad bröts plötsligt av ett skall, eller? Det var säkert något helt annat. Men i nästa sekund hör jag att det knakar nere i mossen och rätt som det är kommer det en älg i full fart nere i mosskanten på en 70m. Pulsen var som ni förstår på topp. Enda problemet nu var bara att det inte är så lätt att skjuta en älg i fullt sken på en väg som inte är bredare än 3m. Inte bara det att jag har tur att få se älg, turen fortsätter och älgen väljer att vinkla rätt emot mig och ställer sig i vägkanten på bara 30m. Bättre läge går inte att få så jag trycker av rätt i bogen. Ingen reaktion. Bara att mata i ett nytt skott och skott nummer 2 kommer då älgen rusar rakt emot mig. Ingen reaktion, varför skott nummer 3 avlossas vilket resulterar i att älgen säckar ihop. Nöjd och andfådd rapporterar jag sedan att en kalv eller kviga ligger och att allt gick bra. Vid en närmare titt såg jag dock att det var en kviga. 

Efteråt visade det sig att det var Johans hund Fanta som kom med älgen, eller rättare sagt älgarna. För det smet nämligen ut ko och kalv mellan pass 6 och 7 vilka Christian såg och som Fanta valde att följa efter.

Då det drog iväg erbjöd sig Christian att komma upp och hjälpa mig med urtagningen. Efter lite fotografering och jobb så kom Johan till passet och en kaffe i morgonsolen var på sin plats.

Ett stort tack till er som var med på resan och sist men inte minst så ska Per och Johan ha ett stort tack. Det har varit väldigt kul att få lära känna er. / Franz J