En räv i backen
Igår kväll ringde Franz och berättat att han skjutit på en räv på vak vid sin åtel. Räven hade inte blivit på platsen utan gett sig av. Han och Freddy hade hängt på och spårat, de fann blodslag i stort sätt hela vägen och även en lega. Till slut spårade de in räven under en ladugård ca 4-500 meter från åteln, där avbröt för kvällen.
Så idag på morgonen ringde Franz mig och frågade om jag ville hänga med och ta upp söknadet efter den förlorade räven. Sagt och gjort så satt jag i pinnarekulla och drack en kopp kaffe.
Vi började med att spåra av runt ladugården för att finna eventuella utslag, det fanns inga så räven var kvar där under. Det hela blev plötsligt väldigt intressant, den hade lagt sig där under i sårlega. Antingen hade den dött där under eller så levde den fortfarande, kvar var den iallafall.
Vi åkte bort till Sigge för att fråga om han ville komma med sin grythund och det ville han. Ladugården som ser ut som ett T med flera vinklar skulle bli svår att passa av. Jag ställde mig vid körbron upp till övervåningen medan Franz och Sigge släppte på hundenpå andra sidan där räven hade gått in. Ca 2 minuter senare får jag se räven komma i full fart runt hörnet på ladugården och i under körbron för att komma ut på andra sidan. Precis som han kommer förbi ladugården så att jag har rent skottfält låter jag första smällen från Berettan gå, ingen reaktion. Troligtvis bom då avståndet inte var mer än 5 meter. Andra skotten kommer strax efter och räven gör en volt i snön på 10 meter.
Skönt! (Härligt att Berettan fick jobba idag och skötte sig klanderfritt, inte så ofta den får följa med ut i skogen längre)
Hunden kommer flygandes strax efteråt och kommer fram till räven i den höga snön. 2 sekunder senare ser jag 2 glada jägare som tittar fram bakom ladugården. Hunden skötte sig exemplariskt, fick dock aldrig kontakt med räven. Utan räven lämnade säkerheten så fort den började varska hundens närvaro.
Skönt att allt gick bra och det visade sig att Franz skott från igår kväll tagit lite för lågt och träffat ena frambenet och sen rispat räven i bröstkorgen. 2 cm högre och räven blivit på plats igår. Men skönt att allt gick sin väg och att vi fick tag i räven. Dock hade denna räv en antydan till skabb och hade över ryggen, format som en sadel ungefär, betydligt kortare päls än på övriga kroppen.
Tittar man noga kan man se ingångshålet från Franz kula i frambenet, vilket förtläjer om hur nära det var. Man ser även avsaknaden till päls på ryggen.
Kul att man kan jaga lite iallafall trots att det är förbannat mycket snö. Vi hade när vi gick på åkern snö till strax över knäna, inga vidare förutsättningar för att jaga med drever.
Däremot har jag hunnit med att köra ut lite foder till rådjuren i förra veckan, vilket jag redan har sett uppskattats. Har även varit ute och försökt få tag i en kalv, vilket var väldigt nära att lyckas förra veckan. Fick dem dock inte rikitgt inom skotthåll.
/Christian
Så idag på morgonen ringde Franz mig och frågade om jag ville hänga med och ta upp söknadet efter den förlorade räven. Sagt och gjort så satt jag i pinnarekulla och drack en kopp kaffe.
Vi började med att spåra av runt ladugården för att finna eventuella utslag, det fanns inga så räven var kvar där under. Det hela blev plötsligt väldigt intressant, den hade lagt sig där under i sårlega. Antingen hade den dött där under eller så levde den fortfarande, kvar var den iallafall.
Vi åkte bort till Sigge för att fråga om han ville komma med sin grythund och det ville han. Ladugården som ser ut som ett T med flera vinklar skulle bli svår att passa av. Jag ställde mig vid körbron upp till övervåningen medan Franz och Sigge släppte på hundenpå andra sidan där räven hade gått in. Ca 2 minuter senare får jag se räven komma i full fart runt hörnet på ladugården och i under körbron för att komma ut på andra sidan. Precis som han kommer förbi ladugården så att jag har rent skottfält låter jag första smällen från Berettan gå, ingen reaktion. Troligtvis bom då avståndet inte var mer än 5 meter. Andra skotten kommer strax efter och räven gör en volt i snön på 10 meter.
Skönt! (Härligt att Berettan fick jobba idag och skötte sig klanderfritt, inte så ofta den får följa med ut i skogen längre)
Hunden kommer flygandes strax efteråt och kommer fram till räven i den höga snön. 2 sekunder senare ser jag 2 glada jägare som tittar fram bakom ladugården. Hunden skötte sig exemplariskt, fick dock aldrig kontakt med räven. Utan räven lämnade säkerheten så fort den började varska hundens närvaro.
Skönt att allt gick bra och det visade sig att Franz skott från igår kväll tagit lite för lågt och träffat ena frambenet och sen rispat räven i bröstkorgen. 2 cm högre och räven blivit på plats igår. Men skönt att allt gick sin väg och att vi fick tag i räven. Dock hade denna räv en antydan till skabb och hade över ryggen, format som en sadel ungefär, betydligt kortare päls än på övriga kroppen.
Tittar man noga kan man se ingångshålet från Franz kula i frambenet, vilket förtläjer om hur nära det var. Man ser även avsaknaden till päls på ryggen.
Kul att man kan jaga lite iallafall trots att det är förbannat mycket snö. Vi hade när vi gick på åkern snö till strax över knäna, inga vidare förutsättningar för att jaga med drever.
Däremot har jag hunnit med att köra ut lite foder till rådjuren i förra veckan, vilket jag redan har sett uppskattats. Har även varit ute och försökt få tag i en kalv, vilket var väldigt nära att lyckas förra veckan. Fick dem dock inte rikitgt inom skotthåll.
/Christian
Kommentarer
Trackback
