JAKTLIGAN

I fredags eftermiddag hängde jag med en bekant ner till Blekinge för att besöka Peter Truedsson, där skulle vi hämta en karelar valp. Vi åkte vid halv 3 för att kunna komma i tid till Karlshamn, där vi skulle vara klockan 5.

Valparna är E: J Råbockens Faiko och U: J Aumukaste och det var 6 valpar i kullen, 3 tikar och 3 hanar. Valpen vi skulle hämta var en hane och den hade han varit nere och valt för ca 3 veckor sedan, det var den största av valparna och heter Satisfaction. Men hans nya namn blir troligtvis Brum.

Där nere träffade vi 3 andra valpköpare som också var där för att hämta sina valpar. Intressant att träffa personer som både haft karelare innan och de som var första gångs ägare.

Vi lämnade Karlshamn strax innan 6, hemresan är alltid lika spännande för att se hur valparna reagerar. Resan gick ändå bra, han var lite pipig i början men sen somnade han som en stock. För min egen del blev det att köra hem och inte sitta och hålla i valpen.

Brum med sin nya ägare Mikael Eriksson.

Synd att det inte var jag själv som fick hämta en valp, man blir alltid lika avundsjuk.

Så nu har det flyttat en karelare till Gnosjö. Vi får hoppas det blir bra och att han blir en bra jakthund. Om så blir fallet kan bara framtiden utvisa!

Snart börjar jakten på allvar.....

/ Christian

Jägarna stod startklara kl 06.30 efter en fruktansvärt dålig natt med massa regn och åska.
Vi hade samlats vid jaktstugan i ohs, ett samhälle utanför värnamo.

Vi var 2st hundförare för dagen, det var jag och Ajax sen var det Birger med sin finne Ossy (5år)

För Ossy är det skjutit i år 5 rävar och bommat på 3, en mycket stor och kraftig finne som hade ett otroligt grovt skall.

Men om vi nu ska diskutera lite om vad som hände under jakten så var det faktiskt inte så mycket som hände.
Rävarna låg inne, vi släppte runt klockan 07.00 och vi fick göra ett avbrott pga åska runt kl 10.00

Då hade ingen av oss haft uppe någon räv alls och folket började misströsta så även vi.

Men då får vi en rapport från en yngre pajk att han sett en räv som tittat ut från det gryt han stod vid.
Han hade försvunnit snabbt in igen.

Det beslutades att jag skulle åka dit med Milou och försöka spränga ut räven vilket vi gjorde.
När vi kommer fram till grytet och skyttarna är utposterade så släpper jag han.
In i hålet som ett skott, när han kommer ut igen så är han relativt ointresserad och där är ingen räv säger jag.

Han har säkert smygit ut, jag ska gå och hämta Ajax för att släppa på räven och vi traskar så snabbt ner mot bilen. Milou hänger på ner men när jag kommer till bilen så säger en att han inte är med oss, han brukar dra en runda när han vet att vi ska tillbaka mot bilen säger jag.

Men han är borta en 20min och det händer inte så ofta, då säger en av jägarna som är med att det finns ett gryt till där uppe han kanske stack dit !!

När Ajax släpps så kommer Milou tillbaka till oss och han är helt jordig. Så vi drar upp mot det grytet som låg ca 200m från grytet där räven sågs.

Då kommer också ett upptag från Ajax som driver rätt ner i hålet mot det grytet vi nu står vid.

Haha jaja vi får prova att få ut denna räven. Milou släpps igen men räven vill inte komma ut.
Tyvärr men så är det ibland.

Det bjuds på grillad vaggeryds korv borta vid jaktstugan och vi är inte sena på att dra dit. Förhoppningarna var att räven skulle dra ut och att vi kunde släppa på igen, när vi ätit gör vi ett nytt test med Ajax men räven är kvar där inne och provar även en gång till med Milou som tyvärr inte får ut räven.

Men det var en bra uppstyrd jakt och trevligt att få komma dit.
Nästa gång hoppas vi på bättre väder, då ska det nog eka grova hundskall över skogarna

RävaFidde

Varit ute både idag och igår

Igår släppte jag Stila (drevern) hittade en jäkla massa kantareller men det blev aldrig nåt upptag.


Idag var jag ute med Erkki och han sökte ut bra och jag var rätt säker på att vi skulle hitta älg, men det blev tyvärr inte så. Kom precis hem iaf.

Var och hämtade lite rävamat, och slängde ut! Blir kanon bra!

Kanon att du ordnar Walle

Ja då var man tillbaka i lund efter en kanonvecka norröver. Det ska ärligt erkännas att bilresan hem satte sina spår och jag var nog inte riktigt med i matchen förrän ett par dagar efter att vi kommit hem. Men det var det värt.
Drömmen som hägrar när man åker iväg så här långt är givetvis att få fälla en älg med en riktig skovel, men man inser ju trots allt att det bara är en dröm och att man ska vara glad om man överhuvudtaget får se en älg. Det senare skulle sedemera visa sig bli verklighet och det tänkte jag berätta lite mer om. 

Det hela började med att jag blev satt på pass 7. Ett vägpass med 1.5 m tallar runt om och en mosse i ena kanten på planteringen.  Efter knappt 10 min på pass så blev det ståndskall endast 300-400 m(egentligen 2 km bort) ifrån mig. Spänningen var på topp och jag hade stora förhoppningar att det skulle röra sig mot vårt håll. Tankarna flög genom huvudet, ska någon av oss få skjuta? Var alla riktigt tysta när vi gick ut på pass?

Då ståndskallet ebbade ut i fjärran sjönk så sakteliga pulsen igen, men drömmen om att tjuren skulle ha smitit iväg från andra älgar hunden var efter gjorde att jag stod beredd ett tag till. Kaffet i ryggsäcken gjorde sig dock så sakteliga påmint och dagens första kaffe var snart ett faktum.

Efter en timme av lugn rapporterar fredrik att han är på väg i riktning mot pass 6 och 7. Bäst att göra sig beredd tänkte jag och reste på mig och spärrade upp både ögon och öron utifall att älg var på ingång.

En halvtimme av tystnad bröts plötsligt av ett skall, eller? Det var säkert något helt annat. Men i nästa sekund hör jag att det knakar nere i mossen och rätt som det är kommer det en älg i full fart nere i mosskanten på en 70m. Pulsen var som ni förstår på topp. Enda problemet nu var bara att det inte är så lätt att skjuta en älg i fullt sken på en väg som inte är bredare än 3m. Inte bara det att jag har tur att få se älg, turen fortsätter och älgen väljer att vinkla rätt emot mig och ställer sig i vägkanten på bara 30m. Bättre läge går inte att få så jag trycker av rätt i bogen. Ingen reaktion. Bara att mata i ett nytt skott och skott nummer 2 kommer då älgen rusar rakt emot mig. Ingen reaktion, varför skott nummer 3 avlossas vilket resulterar i att älgen säckar ihop. Nöjd och andfådd rapporterar jag sedan att en kalv eller kviga ligger och att allt gick bra. Vid en närmare titt såg jag dock att det var en kviga. 

Efteråt visade det sig att det var Johans hund Fanta som kom med älgen, eller rättare sagt älgarna. För det smet nämligen ut ko och kalv mellan pass 6 och 7 vilka Christian såg och som Fanta valde att följa efter.

Då det drog iväg erbjöd sig Christian att komma upp och hjälpa mig med urtagningen. Efter lite fotografering och jobb så kom Johan till passet och en kaffe i morgonsolen var på sin plats.

Ett stort tack till er som var med på resan och sist men inte minst så ska Per och Johan ha ett stort tack. Det har varit väldigt kul att få lära känna er. / Franz J

Hallå!!!

Idag var det återigen samling kl 05.00 och planerna som vi lagt upp i stugan igår med Johan och Per gick i stöpet. När vi samlades vid Harads camping, möttes vi av våra norska jägarvänner. De berättade att en av deras killar varit ute och lockat på kvällen och skjutit på en större oxe. Eftersök hade påbörjadats och de höll på fram till långt in på natten. De fick avbryta för att återuppta dagen efter. 
Detta hände precis i detta område som var orört och vi planerat att släppa i. Förvånade som vi var accepterade vi situationen och höll huvudet högt. Men jägarbasen Per som var lika förvånade som vi, tog tag i situationen och startade om eftersöket.



Jaktbasen Per med ytterliggare en Karelare

Per tog med sig sin fantastiska Karelska Björnhund "Rocky" för att efter en skottplats undersökning, börja spåra. Han spårade ca 500 m innan han släppte, upptaget lät sig inte dröja särskilt länge och kom ca 800 m bort. Han skällde sedan på denna oxe i 4 timmar, efter bedömning att oxen var frisk kopplades Rocky. Tilläggas ska göras att det flyttat sig långt ur markerna och detta är skillnaden med älghundarna här uppe, förföljandet. En bra älghund har ett förhöljande att hänga på upp mot en  en och en halv mil här uppe.



"Rocky"

Så denna storoxen som var påskjuten finns nu kvar, den var dock inte så stor som sagts. Utan Per kunde meddela att det var en 6a. Så nu finns drömmen om storxen inför morgondagen!

I övrigt finns inte speciellt mycket att rapportera, både Johan och Rävafidde hade båda svårt att få upp. Så dagen blev lottlös.

Franz verkar vara väldigt trött och sliten, detta varför att inte uppdaterar. Detta en besvikelse för oss alla, för det blir förhoppningsvis en mangifik historia. Eller?



Adam, Daniel och Freddy står och lyssnar på instruktioner

Nya tag inför morgondagen då vi lagt upp en i teorin perfekt plan. Vi ska jaga av en mindre såt, vilket varit lite osynligt tidigare. Då vi har jagat lite överallt och väldigt utspritt, framförallt uppdelat Sverige mot Norge. Tilläggas ska göras att ställningen är 3-0 till Sverige.

Jaktligan / Christian "Birro"

Hallå jägarvänner!

Ytterliggare en spännande och varm jaktdag är till ända!
Vi startade i sedvanlig älgjaktstid, med samling kl 05.00. Vädret var kallt endast en grad varmt och tjock dimma. Vi blev utposterade längs en väg, vi satt på pass 4,6,7,10,11 och Rävafidde gick med litus.
Johan och Per som också gick med sina hundar fick snabbt upptag, men för Rävafidde gick det trögre. Dåligt med heta slag att arbeta på, men hunden gjorde ett gott jobb med fina sökrundor. Verkade vara ett område där älgarna höll till på vinterbete, eftersom det fanns mycket gammal spillning och välbetade tallar.



Karta över markerna vi förfogar över.

Klockan 08.35 var det väldigt kallt på mitt pass, så jag tog några lätta steg in i solskenet för att värma mig. Då fick jag höra hur det var älgar nära mig, det knakade och levde i skogen. Jag greppade studsaren, men samtidigt small ett skott på grannpasset. Innan krutröket lagt sig small både skott 2 och 3, och i samband med detta kom ko och kalv och gled över mitt väg pass. Endast en 3 m bred skjutgata, lite långt håll, så valde jag avstå från att skjuta. Kon och kalven kom i löske så jag hade ingen föraning om att de var på G, detta pga det inte var någon hund efter och med den höga vegetationen på sidorna var det omöjligt att se dem. 
Rätt var det var så stod de bara på vägen, allt gick mycket fort och var över 2 sekunder senare. Johans hund Fanta kom i fatt kon och kalven och fick ståndskall 40 m ifrån mig, det stod i en minut innan det skenade ur markerna.



Typiskt norrländskt vägapass i dimman.

I samma veva kom det sprakande meddelandet över radion att Franz skjutit en kviga, eftersom kon o kalven dragit iväg, erbjöd jag min hjälp till Franz med att passa älgen. Det var en mycket nöjd Franz som mötte upp mig vid kvigan. Historian om det gick till, får han uppdaterar själv lite senare ikväll. Måste ändå berömma Franz för sitt fina skytte, alla 3 smällarna satt mycket bra och i efterhand så hade första skottet räckt.



Franz med kvigan han sköt på morgonkvisten.

I övrigt sköt jaktbasen Per en kalv, vi valde dock att bryta runt lunch. Detta pga att återigen blivit för varmt, runt 20 grader och detta sliter väldigt hårt på hundarna.

Men vi måste ändå vara nöjda, 3 av oss smålänningar har ändå fått se älg, en har fått skjuta hittills. Vilket är rätt bra på de stora markerna och de "lätt fotade" norrlandsälgar.

Jaktligan / Christian "Birro"

Idag söndag som egentligen är vilodag, det skulle vara vilodag även för oss. En chans att vila upp sig efter den långa resan. Men igår kväll ringde ringde vår jaktledare Per och undrade om vi villle hänga med och jaga björn i grannbyn.
Vi är inte omöjliga, så klockan 04.30 mötte vi upp Per vid bensinmacken i Harads. Det var vi 6 + 3 skyttar från trakten, samt Per som skulle gå med sina hundar.
Vi blev utposterade längs med en väg och en ledningsgata. Per skulle släppa sin Karelska björnhund, och det dröjde inte lång tid innan vi fick rapporter om att det var upptag och troligtvis björn, men problemet var att det var 6-7 km bort. Tiden gick och snart var det närmre, ca 2 km. Men det blev aldrig något riktigt ståndskall, utan de rörde sig likt ett haradrev och snurrade  nere i någon mosse. Enligt Per var detta rätt vanligt när det gällde björn.



Mitt björnpass!

Till slut så barkade det iväg åt fel håll och Per valde att koppla. Tyvärr blev det ingen björn idag, men jag vill lova att pulsen höjdes rejält när medelandet brusade över radion att Karelaren hade kontakt med björn.....



Fidde står och spänner sig mot den storlagna utsikten av fjällen.

Men nu tar vi nya tag då det äntligen är premiär för septemberjakten på älg.
Tyvärr har Daniel blev lite halvsjuk, med en krafig förkylning. Men vi får hoppas att han blir bättre och vi andra klarar oss. Och jag tror det vore en rätt skön start på veckan om Daniel skulle få skjuta sin livs första älg.



Denna Karelare kan eventuellt få följa med hem till småland!

Over and out, JAKTLIGAN