Hemma efter en kanon vecka!
Ja då var man tillbaka i lund efter en kanonvecka norröver. Det ska ärligt erkännas att bilresan hem satte sina spår och jag var nog inte riktigt med i matchen förrän ett par dagar efter att vi kommit hem. Men det var det värt.
Drömmen som hägrar när man åker iväg så här långt är givetvis att få fälla en älg med en riktig skovel, men man inser ju trots allt att det bara är en dröm och att man ska vara glad om man överhuvudtaget får se en älg. Det senare skulle sedemera visa sig bli verklighet och det tänkte jag berätta lite mer om.
Det hela började med att jag blev satt på pass 7. Ett vägpass med 1.5 m tallar runt om och en mosse i ena kanten på planteringen. Efter knappt 10 min på pass så blev det ståndskall endast 300-400 m(egentligen 2 km bort) ifrån mig. Spänningen var på topp och jag hade stora förhoppningar att det skulle röra sig mot vårt håll. Tankarna flög genom huvudet, ska någon av oss få skjuta? Var alla riktigt tysta när vi gick ut på pass?
Då ståndskallet ebbade ut i fjärran sjönk så sakteliga pulsen igen, men drömmen om att tjuren skulle ha smitit iväg från andra älgar hunden var efter gjorde att jag stod beredd ett tag till. Kaffet i ryggsäcken gjorde sig dock så sakteliga påmint och dagens första kaffe var snart ett faktum.
Efter en timme av lugn rapporterar fredrik att han är på väg i riktning mot pass 6 och 7. Bäst att göra sig beredd tänkte jag och reste på mig och spärrade upp både ögon och öron utifall att älg var på ingång.
En halvtimme av tystnad bröts plötsligt av ett skall, eller? Det var säkert något helt annat. Men i nästa sekund hör jag att det knakar nere i mossen och rätt som det är kommer det en älg i full fart nere i mosskanten på en 70m. Pulsen var som ni förstår på topp. Enda problemet nu var bara att det inte är så lätt att skjuta en älg i fullt sken på en väg som inte är bredare än 3m. Inte bara det att jag har tur att få se älg, turen fortsätter och älgen väljer att vinkla rätt emot mig och ställer sig i vägkanten på bara 30m. Bättre läge går inte att få så jag trycker av rätt i bogen. Ingen reaktion. Bara att mata i ett nytt skott och skott nummer 2 kommer då älgen rusar rakt emot mig. Ingen reaktion, varför skott nummer 3 avlossas vilket resulterar i att älgen säckar ihop. Nöjd och andfådd rapporterar jag sedan att en kalv eller kviga ligger och att allt gick bra. Vid en närmare titt såg jag dock att det var en kviga.
Efteråt visade det sig att det var Johans hund Fanta som kom med älgen, eller rättare sagt älgarna. För det smet nämligen ut ko och kalv mellan pass 6 och 7 vilka Christian såg och som Fanta valde att följa efter.
Då det drog iväg erbjöd sig Christian att komma upp och hjälpa mig med urtagningen. Efter lite fotografering och jobb så kom Johan till passet och en kaffe i morgonsolen var på sin plats.
Ett stort tack till er som var med på resan och sist men inte minst så ska Per och Johan ha ett stort tack. Det har varit väldigt kul att få lära känna er. / Franz J
